Vattnet är djurhållningens akilleshäl

Det är inte utsläppen som kommer att begränsa köttproduktionen utan tillgången på vatten. Hilda Runsten är hållbarhetsexpert på LRF och pekar på vatten och djurskötsel som de viktiga framtidsfrågorna. Enligt henne är det fulköttet som ska bort. 

Hilda Runsten ledde ett seminarium på Elmia Lantbruk Framtidsforum runt frågan om kon är en miljöbov eller miljöhjälte. Enligt henne är den offentliga debatten onyanserad.

– Frågan är mycket mer komplicerad. Till exempel så måste vi fundera på skillnaden mellan utsläpp av metan, en mycket potent klimatgas som försvinner snabbt och koldioxid, som är har mindre påverkan men stannar kvar mycket längre i atmosfären.

Det skiljer också på utsläpp från nötkreatur, beroende på var i världen de föds upp och på vilket sätt produktionen bedrivs. Om hela världens jordbruk skulle sköta sig lika bra som det i Västeuropa och i synnerhet i Norden, skulle klimatpåverkan minska med 30 procent.

– Även här i Sverige ser vi stora skillnader mellan gårdarna. Det handlar inte om gårdens storlek, det är helt och hållet en fråga om management, förklarade Hilda Runsten.

Det finns även betydande plusposter med nötdjur, t ex att odling av vall och grovfoder binder kol i marken och att betalande djur gynnar den biologiska mångfalden och öppna landskap.

– Vi måste även fundera över vilken ko vi pratar om. Betar den i svenska hagar eller drivs den upp på stora anläggningar i Sydamerika. Köttbitarna är inte jämförbara, påpekade hon.

Och i det här sammanhanget undslapp hon sig ordet fulkött, vilket lär bli ett återkommande ord i debatten.

Men i slutänden ansåg hon att framtidens djurhållning handlar om något helt annat än utsläpp av klimatgaser. Djur kräver tillgång till friskt vatten året runt. Vatten är en bristvara på allt fler platser i världen och problemen kommer även smygande i delar av Europa.

– Djur kommer att finnas där det finns gott om vatten, menade hon och sammanfattade LRF:s ståndpunkt så här:

– Frågan är inte om vi ska minska antalet djur utan hur vi minskar utsläppen från jordbruket på global nivå.

Vilket i sin tur öppnar möjligheter för svenskt lantbruk, särskilt i en framtid då bra jordbruksmark kan bli en bristvara. Frågan är, kan Sverige behålla sitt försprång och dra nytta av det?